BOK OM DEN TIDIGA KONSTEN

Drottningens juvelsmycke, olja, 1919   Kärlekshavet, olja, 1917l

 

Hilding Linnqvist – naivisten och inspiratören


En bok om Hilding Linnqvists tidiga konst blir samtidigt ett vittnesmål om den svenska konstens utveckling och den speciella gren som kom att kallas naivism. Perioden omfattar knappt tjugo år från tidigt 1910-tal fram till slutet av 1920-talet. Hilding Linnqvist inspirerade generationskamraterna med sitt personliga bildberättande. Han ingick i flera konstnärsgrupperingar som bidrog till att rita om kartan för hur konst spreds och togs emot under hela 1900- talet. Grunden lades i det kollegiala kamrat­skapet och de fria studierna.

Efter första världskriget följdes man åt på resorna och tog in såväl traditionen som det nya i Frankrike och Italien. Hilding Linnqvist tillhörde en generation där man kunde bryta sig fri, om än under stor möda, och så småningom ägna sig åt en verksamhet som konstnär. Hundra år senare är resan fortsatt besvärlig för unga konstnärer och terrängen delvis ny. En bok om inspiratören Hilding Linnqvists tidiga år är även framåt­syftande, som vägledning för dagens unga med ett omättligt bildberättarbegär.

Det var särskilt författarna och poeterna bland konstvetarna som tidigt hänfördes av Hilding Linnqvists fabuleringskonst. Under krigsåren fylldes det konstnärliga skafferiet av läsefrukter. Hilding Linnqvist inspirerades av Carl Jonas Love Almqvist på resan genom livet och särskilt av den gäckande och magnetiska Tintomara-gestalten i Drottningens juvelsmycke ur Törnrosens bok. Stagnelius, Karlfeldt, Fröding och Ekelund har förgyllt bilderna med sina ord. Hilding Linnqvist sökte rötterna i den folkliga konsten och i visorna vart än han kom.

Bland de konstnärliga förebilderna fanns 1700-talets herdegosse och självlärde bland målarna, Pehr Hörberg. Hilding Linnqvist tog även girigt del av allt det nya och Munch gav tidigt uppslag. Bland de svenska målarna står Hilding Linnqvist i skuld till Ernst Josephson. Som poeten och konst­kritikern Erik Blomberg framhöll var det den fruktbara motsättningen mellan Almqvist och Josephsons realism och fantasteri som Hilding Linnqvist närde och utvecklade till sublim förfining.

Boken kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt det pärlband av målningar med direkt litterär prägel som Drottningens Juvelsmycke, Den gamla parken, Kärleks­havet och Hjärtats sång. Stockholms­målningarna och Karlbergs­svitens särskilda poesi får sin genom­gång.

Folke Holmér skriver i sin översikt från 1955 att Hilding Linnqvist även upptäckte sina inspiratörer i efterhand. På resorna mötte han medeltidens kolleger på murväggarna i kyrkor och påvliga slott. Då hade han redan etablerat sig som föregångaren bland naivisterna och blivit bespottad på ett antal utställningar, bland annat på Liljevalchs, som en värre radikal än expressionister och kubister i den nya andan. Hyllningarna kom något senare och manifesterades med Nationalmuseums inköp av den stora torgbilden från franska Chinon, färdigställd 1925.

Susanna Slöör

 

Foto © Stiftelsen Hilding Linnqvist konst. Fotograf: Leif Mattsson