I utställningen Stadseremit och kosmopolit väcks nya tankar och frågor kring konstnärliga villkor och förutsättningar för skapande. Hilding Linnqvists senare måleri har ofta setts som ett övergivande av den naivistiska radikaliteten, men står nu inför en omtolkning. Stadseremit och kosmopolit är en rörelse bort från frågor om estetik och stilistik, mot ett utforskande av verkens motiv och deras betydelse.

Som man under nittonhundratalets början hade Linnqvist i större utsträckning än sina kvinnliga kollegor tillträde till det offentliga och möjlighet att resa, både inom Sverige och till andra länder, och detta syns i hans konst. Det som dock saknas är en närhet till det avbildade vilket kan ha att göra med att Linnqvist ofta färdigställde sina verk hemma i ateljébostaden och inte på plats. Det finns en distans till det offentliga livet och naturen i Linnqvists måleri, en viss känsla av att stå utanför den scen som utspelar sig, att se ut från ett fönster.

När blicken istället vänds inåt mot det egna hemmet uppstår en större intimitet. Hemmet, som traditionellt setts som en kvinnligt kodad plats, framstår som en för Linnqvist bekvämare miljö att skapa i. Här släpps vi in innanför väggarna och ställs i närkontakt med motiven.