Stiftelsen Hilding Linnqvist Museet vid Haga bildades 1984. Konstnären Hilding Linnqvist avled 1984. Genom permutation förändrades stiftelsens namn 1987 till Stiftelsen Hilding Linnqvists konst. Hilding Linnqvists änka Märta Delin-Linnqvist avled 2004.

Den tillbakadragne, ständigt arbetande konstnären Hilding Linnqvist gifte sig sent i livet. Hans hustru, Märta Delin-Linnqvist, var en varm och generös grande dame med bestämda åsikter och en intressant levnadshistoria alltifrån uppväxten i S:t Petersburg före revolutionen, en karriär som operasångerska i världen och på Stockholmsoperan och efter Hilding Linnqvists bortgång aktiva insatser för att möjliggöra stiftelsens ambitioner.

Styrelseordförande i stiftelsen från dess tillkomst till sin död 1993 var museichefen fil. lic. Bo Lagercrantz, under sitt yrkesverksamma liv bl. a. chef för Stockholms stadsmuseum och stadsantikvarie i Stockholm samt chef för Östergötlands länsmuseum och länsantikvarie i Linköping. Styrelseordförande 1993-2013 var f. d. generaldirektören, STIM-chefen Gunnar Petri. Ordförande från 2014 är Susanna Slöör, tidigare ständig sekreterare i Kungl. Akademien för de fria konsterna. Bland de personer som verkat i stiftelsens styrelse kan utöver dessa nämnas överintendenten Olle Granath, advokaten Per-Håkan Osvald, ASTRA-chefen Håkan Mogren, galleristen Gösta Olsson, intendenten Nina Öhman och galleristen Inger Lindell. Märta Delin-Linnqvist var alltsedan stiftelsen bildades en generös och pådrivande ledamot som också i hög grad bidrog till att berika stiftelsens samlingar.

Stiftelsens övergripande ändamål har från dess tillkomst varit att främja kännedomen om Hilding Linnqvists verk, att exponera de verk av Hilding Linnqvist som befinner sig i stiftelsens ägo, att genom utställningar och på annat sätt bidra till kunskapen om hans verk och att genom bidrag till forskning och publikationer rörande Hilding Linnqvist hålla hans minne levande.

Stiftelsens tillgångar bestod redan från början av ett antal representativa verk som testamentariskt donerades av Hilding Linnqvist. Denna samling har sedermera successivt fyllts på genom inköp och donationer av Märta Delin- Linnqvist. Efter hennes bortgång fick också stiftelsen en bas för verksamheten genom ett inte obetydligt tillskott av finansiella medel.

Från början, och under Bo Lagercrantz energiska ledning, inriktades stiftelsens aktiviteter framför allt mot att söka åstadkomma ett välbeläget och representativt museum för Hilding Linnqvists konst, möjligen med tillskott av verk från andra konstnärer ur Färg- och Formgruppen eller Smedsudds-gruppen.

Flera möjliga lokaliseringar övervägdes, bland dem Kägelbanan vid Djurgårdsbrunn. Favoritprojektet var emellertid ett återuppförande av en byggnad vid Koppartälten i Haga, ursprungligen ritad av Desprez men sedan länge nedbrunnen. En fullständig byggnadsritning till detta hus utarbetades av slottsarkitekten Torbjörn Olsson och ståthållarämbetet gav sin välsignelse. Vad som fattades var bara pengar. Ståthållaren Harald Smith och undertecknad gjorde i detta ärende en uppvaktning för Peter Wallenberg som under en sky av ord lovade oss de erforderliga medlen bara vi ansökte hos lämplig Wallenbergsstiftelse. Så skedde, den hanterades i vederbörlig styrelse och vi fick – ingenting.

Så småningom kom vi i styrelsen till insikt om att mera realistiska lösningar borde sökas. Den första som förverkligades var en deposition på det konstmuseum i Leksand som möjliggjordes när Leksands tingsrätt lades ned och det vackra tingshuset, ritad av Leksands lokale Hazelius Gustaf Ankarcrona, blev ledigt. Detta skedde under Märtas sista tid i livet, och det hör till saken att hon ägde hus i Tällberg där hon alltsedan sin barndom tillbringat sina somrar och där också en del av Hilding Linnqvists senare verk kommit till. Tingshuset förvärvades av en lokal byggmästare som uppträdde som mecenat, kommunen utlovade stöd och stiftelsen gav direkta bidrag och utverkade dessutom ett betydande belopp från en av Wallenbergsstiftelserna för att möjliggöra husets omvandling till konstmuseum med moderna krav. I tingsrättens arkiv fanns dessutom lämpliga utrymmen för stiftelsens betydande skissamling.

Museet inledde sin verksamhet med en stor Linnqvistutställning med också inlånade verk och ståtlig invigning av landshövdingen med översvallande tack till kommunalrådet och byggmästaren. Denna på många sätt lämpliga lösning varade några år. Sedan förbyggde sig Leksands kommun på en bandyarena, pengarna till kulturstöd tog slut och bidragen drogs in. Det visade sig att den generöse byggmästaren hela tiden hade tagit ut en betydande hyra för sitt hus, som han nu tog tillbaka och omvandlade till kontor.

Stiftelsen var alltså husvill. Då uppdagades en alternativ lösning genom att den s.k. Marabouparken i Sundbyberg skulle restaureras och byggas om för att inrymma en konsthall i regi av kommunen och Kraft Foods (tidigare Marabou). Där fanns också en anknytning genom att den dåvarande Marabouchefen Throne-Holst hade tillhört Hilding Linnqvists tidiga mecenater och att den gamla personalrestaurangen i Marabous anläggning pryddes av en stor muralmålning av Hilding Linnqvist. Flytten till Sundbyberg inleddes med en Linnqvistutställning i museilokalen, där andra utställningar alternerar. Sedan 2020 har samlingen fått en ny placering som självständigt forskningsarkiv.

I stiftelsens verksamhet har hela tiden ingått att stimulera specialutställningar av Hilding Linnqvists verk med utnyttjande av depositioner från annat håll såsom t.ex. Statens konstmuseer. Sådana utställningar har anordnats i Milano, på Moderna Museet, på Bror Hjorths Museum i Uppsala och på Millesgården mm.

Det bör tillfogas att stiftelsens skissarkiv omsorgsfullt har ordnats och registrerats. Den huvudsakliga förtjänsten av detta arbete tillkommer Inger Lindell och Madeleine Odelstierna

Gunnar Petri, 2014

Stiftelsens ändamål Stiftelsens styrelse